När det kommer in en kund i vår butik blir jag glad! Vi har en sådan där butik som ingår i en stor kedja som brukar finnas på stationer eller i gathörn och som, förutom det vanliga småbutikssortimentet, är särskilt inriktade på att sälja tidningar. Vi har ett gigantiskt utbud av tidningar och magasin. Just vår affär har dock inte ett sådant läge att det strömmar in spontankunder, utan vi känner ofta igen våra kunder.
Jag har jobbat i liknande serviceyrken i andra länder. Min erfarenhet från andra länder är att det där faller sig mer naturligt att tala med varandra, även om man inte känner varandra sedan tidigare. Det har gjort att jag tänjer lite på gränserna här hemma. Ofta försöker jag öppna upp för en möjlighet till samtal. Om en kund till exempel köper en speciell tidning kan jag fråga lite försiktigt en fråga som har en anknytning till det ämnet. Med en sådan öppning kan kunden nappa på det, om han eller hon vill. Det blir en trevlig pratstund och på det sättet ger mitt arbete mig väldigt mycket. Å andra sidan, om kunden inte känner för att prata så är frågan ställd så att det är lätt för kunden att bara hoppa över det.
Ibland kan det också vara vänligt att inte säga något. Om någon kommer in i butiken och ser väldigt ledsen ut frågar jag inte klämkäckt, vad händer ikväll då? För det kanske inte händer något kul den kvällen och den glada frågan blir istället omvänd. Jag kan heller inte säga samma hej-då fras till alla som stått i kön, eller bara säga det till vissa. Varje människa är speciell.
Text och foto 