Jag är inte rädd för någonting, utom ensamhet

När jag var 12 år satt jag på en häst och tänkte; det är alldeles för dyrt att rida, jag kommer inte att kunna fortsätta med det. Jag tittade upp mot himlen och plötsligt bestämde jag mig, jag ska bli astronaut. Men astronaut är också ett omöjligt mål, så jag ändrade mig och ville bli pilot istället. Dessutom verkar astronaut lite tråkigt, jag ville flyga, inte hålla på med typ forskning om månstenar.

Jag höll fast vid mina flygdrömmar genom alla år. När jag var 16 år var jag på flygläger och fick flyga flygplan. Jag gick flygtekniskt gymnasium. Efter gymnasiet jobbade jag massor i butik för att försöka spara ihop pengar till en pilotutbildning som kostar ungefär en miljon kronor. Till slut fick jag dock en plats på Sveriges då enda kostnadsfria pilotutbildning och där går jag nu. När jag är klar med den kan jag få jobb som trafikpilot, men troligtvis inte på en gång. Det realistiska framtidsscenariot är att jag blir arbetslös efter utbildningen och kommer få försöka ta alla möjliga andra chanser att flyga för att få ihop flygtimmar. Men jag har mitt mål och jag håller fast vid det.

Det händer väldigt mycket i ett flygplan och man måste hålla reda på massor av saker samtidigt som man flyger själva flygplanet. För att klara det måste man vara lugn och kunna jobba koncentrerat även i stressiga situationer. Sådan är jag också privat. Jag minns en gång när jag var på stan och en person kollapsade. Jag tog hand om personen och såg till att tillkalla ambulans, medan alla andra stod chockade runtomkring och inte viste vad de skulle göra. Jag oroar mig inte för någonting, jag är lugn på nya platser, jag kan sova vart som helst, jag är trygg i sociala sammanhang, jag får inte resfeber och andra såna saker. Jag är heller inte rädd för att hoppa fallskärm eller liknande.

Jag är egentligen inte rädd för någonting, förutom ensamhet. Utan stöd från vänner och familj har jag nog svårt att hålla humöret uppe. Att prata med personer i min omgivning om allt möjligt mellan himmel och jord är en mänsklig del i mig som jag inte kan vara utan. Det skrämmer mig att vara själv, att inte kunna dela med mig av min vardag när det gäller både bra och dåliga saker. För i slutändan är vi ändå individer som vill leva i grupp och som vill prata med varandra, vill dela med oss av vår vardag och lyssna på medmänniskans vardag. Att vara en del av en familj, med både släkt och vänner är det som ger mig mest lugn och stöd här i livet, därav är ensamhet det som skrämmer mig allra mest.

När du har en dröm, börja med att behålla den

Scroll down or click for an English translation.

Jag kommer från en liten stad i Västsverige. Precis när jag gått ut gymnasiet såg min mamma en liten annons i tidningen om att ett företag sökte en student som kunde layouta små annonser på deltid. Jag nappade på det, lite enkelt arbete i photoshop bara. Men det där ledde vidare till olika reklamskolor, som ledde vidare till praktik utomlands på bra reklambyråer, som ledde vidare till mitt nuvarande jobb på en reklambyrå i Paris med stora multinationella företag som kunder.

Jag hade inga förebilder inom reklamvärlden. Varken mina föräldrar eller någon annan jag kände till när jag växte upp jobbade med reklam. Men jag har ändå gått en väldigt rak linje mot klara mål.

Mellan dig själv och någonting står bara människor. Det är en möjlighet! Man kanske ser regler och institutioner som reser sig som en vägg framför sig. Men inget av det där finns ju egentligen, eftersom allt är konstruerat av människor. Människor, inte större eller annorlunda än dig själv. Människor som du kan möta. När man inser det upphör skillnaden mellan drömmar och mål, eftersom målet aldrig är längre bort än en kortare eller längre kedja av möten med människor. När du har en dröm, börja med att behålla den!

When you have a dream, start by keeping it

I come from a small town in Sweden. Just when I finished high school my mom saw a small note in the local newspaper about a company looking for a student who could do some lay out work for small ads. I jumped at it, just some simple work in photoshop. But that led to various advertising schools, which led on to internships abroad for good advertising agencies, which led me to my current job at an advertising agency in Paris with large multinational companies as clients.

I had no role models in the advertising world. Neither my parents nor anyone else I knew when I grew up was working in advertising. Still, for me it’s been a very straight line towards clear goals.

Between yourself and anything, there is just people. That is an opportunity! You may see rules and institutions that rise like a wall in front of you. But none of that really exists, because everything consists of people. People, not larger or different than you. People that you can meet. When you realize that, the difference between dreams and goals vanish, because the goal is never farther away than a shorter or longer chain of meetings with people. When you have a dream, start by keeping it!