Idrotten är välkomnande

Vi är beachvolleybollspelare. Ikväll när det är höstrusk och bara 10 grader ute har vi faktiskt bestämt tid med varandra här nere vid beachvolleybollplanen. I vanliga fall, på sommaren, är det bara att komma hit när som helst, det finns alltid några som spelar. På onsdagar kör de turneringar här också som är öppna för alla. Beachvolley spelar man i lag om två spelare. Men man behöver inte komma till planen som ett lag, det går bra att komma ensam också, även till turneringarna. Det är helt enkelt rätt avslappnad stämning runtomkring beachvolleyboll. Det är kul att vara på stranden, spela en stund, bada lite, prata med de andra och så vidare.

Vi är med och spelar på de officiella turneringarna som anordnas runt om i Sverige på somrarna. På det sättet är vi seriösa idrottsutövare. Samtidigt är beachvolleyboll mer än bara att vinna eller förlora. Det är svårt att förklara men det handlar också om att spela snyggt eller att ha ett skönt flyt i spelet. Även om man inte gillar att förlora så är det ändå på något vis roligare att ha spelat bra, oavsett om man vunnit eller förlorat matchen.

Alla kan börja spela beachvolleyboll. En av oss är fotbollsspelare sedan tidigare, en annan av oss är före detta volleybollspelare men har gått över till beachvolley eftersom det är en sport som är mer skonsam mot knän och rygg. Man kan spela beachvolleyboll på hög nivå högre upp i åldrarna jämfört med vanlig volleyboll.

En av oss arbetar som fritidspedagog. Idrotten är oftast välkomnande och inkluderande. Det är något som har stor betydelse för barn, inte minst för flyktingbarn, för det gör att man kan komma in i en gemenskap och ha ett meningsfullt fritidsintresse, utan att språkbarriärer utgör ett allt för stort hinder.

Kommunikationen kan vara skillnaden mellan om vi vinner eller förlorar

Jag heter Karin Lissel och spelar fotboll i Tyresö FF. Vi vann allsvenskan förra året. Alla som spelar i vårat lag är professionella fotbollsspelare. Bara en i laget kommer från Tyresö, resten kommer från andra delar av Sverige eller från andra länder.

Förutom att spela ihop tillbringar vi mycket tid tillsammans. Har vi bortamatch reser vi dagen innan och kommer hem dagen efter. Nu nyss när det var EM i fotboll såg vi matcherna tillsammans, de av oss som inte spelar i något av de landslag som var med i turneringen. Genom all tid vi har tillsammans blir vi också bra vänner.

När vi spelar en match talar vi hela tiden med varandra. På planen går allt väldigt fort så det gäller att hitta ett språk som både är tillräckligt snabbt och kan förstås av alla, även av de spelare som varken talar svenska eller engelska. Man kan inte titta på allt själv så det är väldigt bra om man får hjälp av de andra laget som till exempel kan säga saker som akta rygg, ta med dig fram, kommer sidan, fall, lyft. Att få den här kommunikationen att fungera kan vara skillnaden mellan om vi vinner eller förlorar matchen.

Det är genom att prata om personliga saker som man lär känna någon. Det gör också att vi får den där extra tilliten till varandra på planen. En fotbollsmatch kan vara tuff. Vi är beredda att offra oss för varandra. Det blir inte bara en grej som handlar om fotboll, utan också till något på ett personligt plan. I Tyresö funkar allt väldigt bra och vi är just nu ett tajtare team än någonsin.

I ett fotbollslag finns det ju en viss konkurrens mellan spelarna om att få spela på matcherna. Min bästa vän och jag har lärt känna varandra genom fotbollen och vi konkurrerar med varandra om att spela på samma position i laget. Men vi låter inte den delen hindra vänskapen mellan oss. Det gör ingen av spelarna, det skulle inte fungera. De senaste tio åren har det kommit in mycket mer pengar i vår sport än vad som fanns tidigare. Men inte heller det har ändrat på hur vänskapen mellan spelarna fungerar.